Jag har en gammal vän sen jag bodde i Värmland som driver en blogg. Inte för att vi har umgåtts eller pratats vid sen jag flyttade, men jag ler alltid lite extra när jag läser om hennes liv. Jag vet att man inte ska ta allt på internet på fullaste allvar. Man förskönar ju oftast historierna genom att bara skriva om de saker som är bra. Jag vet att inget liv är rakt igenom perfekt. Men det spelar som ingen roll, för jag blir rätt genomlycklig när jag läser det hon skriver. Om hennes otroligt vackra små barn och deras små vardagsbestyr. Jag fascineras över hur stark hon tycks vara som orkar plugga samtidigt som hon har två små liv. Jag inspireras. Jag hoppas att hon/M någonstans vet att hon gör livet lite ljusare för mig genom sin blogg och genom att bara vara sig själv.

Tack.