Idag fick jag veta att jag är antagen till Sjuksköterskeprogrammet på miun som börjar i januari. Tredje gången jag söker och kommer in. Men denna gång känns de faktiskt som att jag kommer börja. Känner mig pirrig. Ser fram emot det. Inte emot allt plugg som komma skall. Men allt annat.

Nu sitter jag på nattjobb, börjar bli trött men känner mig inte redo att slå igen ögonen än. Blir nog ett avsnitt eller två utav tvserien Homeland.
Förutom dom tre dagar jag jobbat (fyra idag) sen jag kom hem, så har jag nästan inte gjort annat än legat i soffan och tittat på tvserier. Jag har verkligen inte orkat eller haft lust till annat. Mer eller mindre haft huvudvärk varje dag oxå. Antar att de är för att verkligheten börjat komma ikapp mig igen. Nästa vecka drar rättegången igång.

Andas.