Idag sa vi farväl till Ragnar. Morfars pappa. Det var fint, och kändes betydligt mycket mer än jag trott. Vi kommer sakna honom och hans mysiga röst. Skulle egentligen vilja lägga in en fin bild på honom här från Annas blogg. Men jag har inte frågat om det är okej, så de får va.

Det är lustigt att man känner sig riktigt fin för första gången på länge när man ska gå på begravning. Som att någon skulle bry sig där.

Vi skulle väl egentligen besöka simhallen idag med grabbarna, men min mamma kom ju på att det bara är vuxen sim idag. Så det får bli i morgon, antingen medans jag jobbar eller efter så jag kan vara med. Ganska skönt ändå, för luften gick som ur mig när vi åkte hem. Somnade i baksätet av Anna&Stefans bil. Nu väntar vi bara på att maten ska bli klar sen blir det nog en promenad med hundarna. Ska försöka släpa med mig hela högen ut. Lite roligare att gå ut i kylan då.