Joakims mördare har gripits.

Jag kan knapt tro att det är sant. Jag har nästan gått och trott att jag skulle hinna fylla 26 innan det skulle ske. Som tidigast. Joakim blev bara 26 år. Och nu ska jag be till högre makter att den här ohyran får livstid. Även om det i Sverige inte betyder livs tid, så hoppas jag verkligen att han får minst 26 år +alla år då att han varit på flykt.

Jag skulle önska att han hamnar i ett fängelse likt dem i gamla amerikanska filmer. Där han blir våldtagen i duschen och mobbad för sitt fula finska face. Jag vill att han ska lida lika mycket som alla vi har lidit tillsammans sedan han tog vår Joakim ifrån oss. Jag har så många hemska ord inom mig som jag skulle vilja att han utsattes för. Men jag är inte sån. Vi är inte sånna. Sånna hemska människor som Pasi. Sånna som förstör och tar andras liv. För hur mycket vi än hatar honom, så har han också en familj som älskar honom. Det är för anhörigas skull man tyglar sig.

Nu blickar vi frammåt.