Så här i sömnlösa nätter ligger jag och funderar. Kan så vara att nattens fundering är lite influerad utav kroppens skede just nu. Jag börjar nästan tro att jag är mano eller om jag bara lider av (förutom min omänskliga värk som infinner sig i ungefär samma skede) en jävligt knepig pms.

Jag får alltid känslan av att jag inte vet vem jag är och vad jag vill då. Jag känner mig totalt bortkommen i hur jag ser ut, känner inte igen mig själv, förbannar mig själv för att jag rusar så snabbt in i saker, är lätt retlig när folk inte bara kan se hur läget är innan de ställer frågor eller fäller kommentarer som jag då uppfattar som onödiga, dumma och irriterande, vilket resulterar i att det nästan bara finns en annan person som jag står ut en hel dag med. Någon som jag är så sjukt lik (Inser jag allt mer ju äldre jag blir). Det kan vara så här i flera veckor åt gången i bland. Två veckor down below, två veckor high a bow.  Asjävlajobbigt ju.

Önskar att någon vänlig läsare där ute kunde posta mig något effektivt uppåttjack som jag kan injicera den här tidpunkten på månaden..alternativt tre gånger om året då det verkar bli värre och sitter i ganska länge. Så man slapp tvivla och grubbla på allt liksom.


tjao.. de var väl allt. godnatt!