Under sommaren som så snabbt sprang förbi så han jag inse vissa saker. Det har tagit lite tid, men jag börjar sakta men säkert bli tryggare i mig själv och jag har inte längre ett lika stort behov av att bli accepterad av alla jag känner eller man kanske ska säga; inte känner. Jag är den jag är, och jag vill inte ha människor i mitt liv som bara tar energi men aldrig ger något tillbaks. Stod upp för mig själv en dag i sommras och tog bort en massa kontakter på facebook och det kändes så otroligt befriande! För varför ska jag ha en massa vänner där som jag egentligen inte känner eller egentligen inte tycker om? Varför vill jag att alla ska veta allt om mig, och varför vill jag veta allt om dig? Som några kloka människor i mitt liv sagt på senaste tiden; då har vi ju inget att prata om när vi väl ses.