I hope that in your life, and in your world.. I hope the good will always out way the bad, in everything you do and in everything that’s given to you. Unfortunately that doesn’t always occur, see there’s this thing, it is called tragedy.. and it has absolutely no mercy for anyone or anything..

Thru an course of touring, in front of a lot of different cities and a lot of different stages. We have the most incredible experiences and we have played with the most incredible musicians, but there was this one guy.. that we met. And from the very first day that we meet him, all he ever did was treating us like we were one of his own, like we were in his family.. Not only did we get to share the stage with him, we were inspired by him, and we called him a friend, and we miss him very much!

His an amazing man, his very loving, and an extremely generous person, and he was an incredible talent!!

So this song is called simple man, and it’s dedicated to our friend Dimebag Darrell.

-Brent Smith - Shinedown

Torsdagen var helt underbar. Vi klev upp straxt efter nio rejält trötta eftersom att vi kom fram till Daniels kusin mitt i natten. Åt en smarrig och kolhydratsrik frulle (har blivit en del sånt dessa dagar eftersom att vi blev bjudna, men nu är de bara hem och vara duktig och zumba på igen! :)) och fick sedan skjuts in till Sveavägen inne i stan.

Lunchade på Hard Rock Café och köpte oss ett varsitt halsband iform av ett plektrum i kopparfärg. As nice. Sedan promenerade vi genom stan bla Östermalm, Stureplan och Hötorget. Dog lite av kärlek när jag insåg att Urban Outfitters finns i Stockholm. LOVE LOVE LOVE. Men tyvärr har jag inte så gott om pengar, så de blev bara fönstershopping vid detta besök.

Tog tunnelbanan från hötorget till Gullmarsplan och gick bort till fryshuset. Vi kom dit straxt efter fyra och konserten hade insläpp halv 7. Trodde att det skulle vara rätt mycket folk som köade, men det var bara två taggade härliga killar före oss. Drack öl och kedje rökte. Snackade skit om personalen innanför. Gav oss en del härliga skrattanfall. Närmare insläpps tid ökade kön på och undertiden förbandet spelade så kom resten. Poff sa de så var de fullt med folk. Blandannat en jävligt irriterande tjej. Jag är inte den som säger något i första taget, men den här tjejen var inte direkt liten och dessutom jävligt full. Hon snackade som fan och trängde sig i mellan. (vi stod längst fram vid scenen brevid grabbarna vi träffade i kön) Så har hon mage att vräka ur sig till en utav dem; Män vafan träng dig intä!.. Jag höll på att spricka då. Tack och lov så försvann hon ut i intet innan huvudnumret kom på scen.

Förbandet Godsized var iaf jävligt bra. Sångaren hade turbanskägg  och skön röst, gitarristen rockade som fan och trummisen såg fan precis ut som en kompis till Daniel. Såå jävla likt. Jag dog lite till där. Så jävla roligt. Efter konserten så träffade vi bandet. Köpte deras skiva och fick autografer. Schyssta killar! (Och från England dessutom <3 )

Huvudnummret. What can I say. Black label society. Hur jävla awesome som helst. Om inte Zakk Wyldes mickstativ är rock/metall så vet jag inte vad som är. Trycket från publiken ökade kraftigt så efter en stund kunde vi knappt njuta av musiken där framme vid scenen. Vi gick bakåt. Zakk spelade på en ny gitarr för varje ny låt. -In this river- på piano. Gåshud. Bilder på Dimebag Darrell. Nära till tårar. Uppblåsta badbollar kastades ut i publiken; jag fångade och tröck ur luften ur en. Nu är den min! :) Det hela avslutades med -Stillborn-

Dessvärre fick man inte fotografera med systemkameror, så vi fick lämna ifrån oss den under hela konserten. Så vi fick inte några bilder. Men de var helt fantastiskt i alla fall. Kommer lätt att se dem igen!