När jag ändå är igång och hyllar de i min närhet går det ju inte att inte nämna William. Min största stolthet, min bästa vän och min största kärlek. Den finaste, mest omtänksamma, kärleksfulla och roliga människa jag vet. Han som kom som en ängel skänkt från ovan och räddade mig för nästan 15 år sedan, och som räddat mig varje dag därefter. Han som är anledningen till att jag orkar gå upp varje morgon.
Det var inte många som hade några höga tankar om vare sig dig eller mig när du föddes. De trodde att ännu en tonåring hade fått barn och det skulle bara bli en strulig buse av dig. Att du dessutom växte upp utan en pappa förstärkte bara den bilden. Jag lyckades inte ens hålla ihop familjen, hur skulle jag kunna uppfostra ett barn? Tji fick de! Idag har du som 14-åring åstadkommit mer än vad många andra gör på en hel livstid. Du är engagerad och brinner för bygden, för barnen och för fotbollen. Du är en förebild för många, och du kommer att kunna gå precis hur långt du vill. Lova att du alltid fortsätter att lyssna till ditt hjärta och gör det du brinner för ❤️
Jag är så omåttligt stolt, och att höra att jag lyckats bra med dig är den största och finaste komplimangen jag kan få. Det är min största bedrift här i livet. Lyckas jag inte med något annat så vet jag åtminstone att du blev en människa med ett hjärta av guld, fylld av empati och kärlek. Någon som man kan lita på. Tack för att jag fortfarande får hänga med dig 🥰❤️