LifeasIknowit

Författare: admin (Sida 1 av 7)

Kan vi prata om…

maj 15, 2024 / / Inga kommentarer

Stenåldersgubbar?

Häromdagen hade jag en kund på jobbet, en herre på 80+ som ropade åt mig från en hylla med biltillbehör. Han sa åt mig att skicka dit en ”pojke” för han behövde hjälp med olja… Behöver jag säga att jag inte ropade dit någon jä*la pojke. Jag stampade dit, beslutsam om att motbevisa hans förutfattade meningar. Han litade inte på ett ord jag sa och ifrågasatte allt, men efter många om och men tog han den olja jag rekommenderade. Han sa tom ”det var tur du sa emot mig”.

Jag diskuterade detta fenomen med en kompis häromdagen. Dvs att anledningen till att jag vägrar dejta någon här i dalen är för att alla lever kvar på 1800-talet. Kvinnan ska stå bakom spisen, vid disken och ta hand om ungarna. Det rimmar dåligt med min livsstil, och jag kommer aldrig mer vara någon jäkla husmor åt en bortskämd karl.

Det jag vill diskutera är själva fenomenet, det faktum att Stöllet inte är den enda platsen på jorden där dessa stenåldersvärderingar lever kvar. Jag har personligen varit väldigt noga med att uppfostra min son annorlunda. Han ska inte tro att jag, bara för att jag är kvinna, ska sköta allt i hemmet. Han får bannemig lära sig diska, tvätta och städa själv, och han får lära sig att män och kvinnor är jämställda. Men jag vet ju att både tjejer och killar i hans ålder får lära sig just dessa värderingar, eftersom det är så det ser ut hemma. Pappa kommer hem från jobbet till dukat bord, efter maten går han och ser på TV medan mamma tar disken och nattar barnen. Tyvärr!

Hur kommer det sig att det är så mycket svårare att avvänja män på landsbygden det här beteendet? Hur förändrar man normen? Varför ses starka, självständiga kvinnor som något hotfullt och maskulint?

Tack för mig.

15 maj 2024 – ABCS get together show

maj 15, 2024 / / Inga kommentarer

Vi är hemma och tillbaka i vardagen efter en helg i hundens tecken! Vi har laddat och planerat för denna helg så länge, och även om man är helt slut efteråt så är det helt klart värt det ❤️

I torsdags åkte William, Grabben och jag ner till stan, lämnade av William vid tågstationen och drog vidare till syrran för att mellanlanda där en natt. Fredag kl 07.30 rullade gamla Bettan, fylld till bredden med diverse hundgrejer, hundar å folk 😅 Elina och Freya åkte med, och vi tuffade mot Västerås och årets stora Ambull-show.

Väl framme tittade vi på OBT (som jag ångrar att vi inte ställde upp i) och umgicks med alla fina människor som vi inte träffat på drygt ett år. Vi checkade in i vår lilla stuga och gjorde oss hemmastadda på campingen. Jag fick äran att dela säng med båda hundarna eftersom det var våningssäng 😂

Trångt, men väldigt mysigt 🥰
Lite alkohol fick avsluta fredagskvällen!

Lördag vaknade jag 04.00 av att stomipåsen var full, och eftersom toaletten var ute i servicehuset så blev jag ju pigg av att gå upp. Så eftersom jag inte kunde somna om tog jag en dusch och en långpromenad med Grabben innan utställningen började. 🥰

Grabben blev bästa hane +4 år och tredje bästa hane totalt i NKC. Vi var absolut nöjda och kunde därefter kolla på resten av alla tävlande. Så himla mkt fina hundar ❤️ Efter utställningen var det dags för tävling i Longjump. Grabben slutade på 2,8 m tror jag. Han var väldigt trött efter en lång dag i ringen och det var väldigt varmt, så det var absolut över förväntan ändå. Hade nästan tänkt hoppa över den tävlingen då han var så trött 😅 därefter skulle vi ordna med grillkväll för alla tävlanden, så vid 22 var maten klar och jag totalt slut. Gick och la mig 22.30 med varenda sked förbrukad för både lördag och söndag tror jag 😅

Grabben var rätt slut på lördag kväll 😅

Söndag vaknade jag återigen vid 04, men lyckades till slut somna om och sova till 07. Vi gick upp, anmälde hundarna till utställning dag 2, städade ur stugan och checkade ut. Grabben placerade sig återigen som bästa hane +4 år och som andra bästa hane totalt. Överlag väldigt nöjd med min Grabb 🥰 vid 15 hämtade vi upp William vid tågstationen i Västerås och rullade hemåt.

Överlag väldigt nöjd med helgen. Otroligt tacksam för alla härliga människor i detta community, för att styrelsen ordnat en så himla fin helg, för att min hund är så jäkla chill och för att kroppen höll 😂❤️

6 maj 2024 – sjuhundrafemtioelfte gången

maj 6, 2024 / / Inga kommentarer

Idag fick jag (återigen) gå hem tidigare från jobbet, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Smärtlindringen jag fick utskriven i torsdags är slut, och jag har fortfarande så ont att det inte funkar att jobba utan den. Jag har fått tid hos gyn i Karlstad imorgon. Inte ett dugg trött på att åka genom den här dalen nu…

Jag har insett att det nog är något med hormonerna som spökar, och som gjort det ett tag. Jag har ju tappat så kopiöst med hår och fått finnar/plitor i ansiktet under en längre tid. Trodde först det berodde på Crohnsen, men när man ska lyckas ha all skit som finns är det inte lätt att veta vad som beror på vad. Det är klart, smärtorna skulle förstås också kunna vara Crohnsen, men det känns mer kopplat till äggstockarna.

Sist jag var hos gyn pratade de på att operationen kan ha orsakat nervsmärtor, och att de kan behandlas på andra sätt. Om det hjälper att spiralen är bytt vet vi ju inte än eftersom det troligen tar uppemot en månad för att den ska ge full effekt.

En annan grej de tipsade mig om på gym, som jag inte visste fanns tidigare, är att man kan ansöka om att få ersättning från första sjukdagen från Försäkringskassan, dvs ingen karensdag, när man har en kronisk sjukdom som ofta orsakar att man behöver va hemma från jobbet. Så det har jag ansökt om nu, ett tips till alla er andra där ute med kroniska sjukdomar!

Nu ska jag vila resten av dagen och hoppas på att de hittar vad som är fel imorgon.

En hymn till William

maj 5, 2024 / / Inga kommentarer

När jag ändå är igång och hyllar de i min närhet går det ju inte att inte nämna William. Min största stolthet, min bästa vän och min största kärlek. Den finaste, mest omtänksamma, kärleksfulla och roliga människa jag vet. Han som kom som en ängel skänkt från ovan och räddade mig för nästan 15 år sedan, och som räddat mig varje dag därefter. Han som är anledningen till att jag orkar gå upp varje morgon.

Det var inte många som hade några höga tankar om vare sig dig eller mig när du föddes. De trodde att ännu en tonåring hade fått barn och det skulle bara bli en strulig buse av dig. Att du dessutom växte upp utan en pappa förstärkte bara den bilden. Jag lyckades inte ens hålla ihop familjen, hur skulle jag kunna uppfostra ett barn? Tji fick de! Idag har du som 14-åring åstadkommit mer än vad många andra gör på en hel livstid. Du är engagerad och brinner för bygden, för barnen och för fotbollen. Du är en förebild för många, och du kommer att kunna gå precis hur långt du vill. Lova att du alltid fortsätter att lyssna till ditt hjärta och gör det du brinner för ❤️

Jag är så omåttligt stolt, och att höra att jag lyckats bra med dig är den största och finaste komplimangen jag kan få. Det är min största bedrift här i livet. Lyckas jag inte med något annat så vet jag åtminstone att du blev en människa med ett hjärta av guld, fylld av empati och kärlek. Någon som man kan lita på. Tack för att jag fortfarande får hänga med dig 🥰❤️

5 maj 2024 – en helg med påfyllning

maj 5, 2024 / / Inga kommentarer

Denna helg har jag verkligen varit i behov av energipåfyllning. De sista dagarna innan helgen kände jag mig allmänt lättretlig, irriterad och negativ. Inte en känsla jag vare sig är van eller tycker om. Jag har också haft ont sedan spiralen sattes in, vilket inte heller hejar på humöret något vidare. Så jag insåg att helgen behövde fyllas med aktiviteter och människor som ger energi.

Därför bjöd jag hem lite bra folk på grillkväll på lördagen, och hade en kanondag med fint väder, skogspromenad innan det 👌🏼 fredagen tog jag en lång, härlig promenad med Grabben efter jobbet. Skogen är verkligen vad jag behöver för att varva ner och ladda batterierna.

Idag har jag och Grabben haft cykelpremiär innan vi fick besök av syster med barn, och nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen utan en massa måsten. 🙏🏼

Så idag är jag bara tacksam för att jag får ha så många fina människor i mitt liv, som jag kan andas ut med och som ger mig kraft och energi att resa mig upp igen när jag ligger ner. ❤️ Ni är guld värda!

Ska även försöka tagga till lite inför kommande helg också. Ambull-helgen i Västerås står för dörren och vi ska väl försöka spurta i mål rent fysiskt 😂 Jag ligger efter som satan i träningen med Grabben och det får bara bli som det blir. Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot denna helg och är säker på att den blir toppen, oavsett vilka resultat vi tar med oss hem 🙏🏼

En hymn till Grabben.

maj 3, 2024 / / Inga kommentarer

Första gången jag såg Grabben tyckte jag han var enorm, och jag blev orolig att jag tog mig vatten över huvudet. Jag hade aldrig haft en ambull tidigare och denna gång var det på fodervärdsavtal, så det skulle krävas en hel del av mig också. Var jag redo för det?

Det tog lite tid innan vi kom in i våra nya roller, innan vi hittade fram till varandra. Men ju mer vi tränade, ju mer jag hade med Grabben på allt jag tog mig för, desto tryggare blev han i vår relation och därmed i miljöerna jag tog med honom till.

Vi litar på varandra, och stöttar varandra. Han finns alltid där, även då jag inte vill det 😂 Aldrig längre bort än att han kan känna av min sinnesstämning, mitt behov av honom. Och om han är osäker på hur han ska bete sig i en situation räcker det med en blick på mig för att jag ska hjälpa honom rätt.

Nu är vi inne på tredje året ihop och jag ber varje dag för att vi ska få mååånga fler år tillsammans. Det går inte en dag utan att jag skrattar åt den här token.

Jag är så oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att dela en del av mitt liv med honom. För att jag fått träffa min once in a lifetime-hund. För att han (nästan) alltid matchar min energi, och kan ligga och snarka i sängen så länge det krävs – bara han får vara med mig. För att han alltid är på gång när jag vill testa något nytt. För att han alltid gör sitt bästa. För att han alltid har min rygg, och för att han alltid får mig att känna mig trygg. ❤️

29 april 2024 – spiralbyte

april 29, 2024 / / Inga kommentarer

Då var äntligen spiralbytet gjort. Då det görs under narkos är det lite mer omständligt än att bara byta under en gyn undersökning. Väldigt ont än, men läkaren trodde det skulle ge med sig om 1-2 dagar. Smärtlindring och vila under tiden ordinerat. Vi får väl se hur det går 🙄 Planen är nu att se om det räcker med detta, annars ska vi sätta in ytterligare en spiral.

De satte dessutom en bedövning i livmodertappen som jag tror hamnade i skinkan, för jag kunde inte känna vänster ben de första timmarna 😂 Kändes som om varenda muskel i rumpa och lår hade gett upp.

Vilade några timmar hos syrran innan det var dags att rulla hemöver, tusen tack för hundvakt, hämtning, matning och lån av säng ❤️ Nu har vi äntligen landat hemma i sängen och jag är så trött att ögonen går i kors.

Tack för mig!

Haaaj

29 april 2024 – minnet är inte bra, men kort

april 29, 2024 / / Inga kommentarer

Jag brukar skoja om att jag har minne som en guldfisk. Eller som Doris i Hitta Doris. Och det är förstås ett skämt, men det ligger en hel del sanning i det.

Jag har otroligt dåligt minne. Jag minns knappt min uppväxt. Självklart minns jag vissa delar, vissa händelser osv. Men saker som jag inser att andra minns, minns inte jag. Sanningen är att det mesta jag tror jag minns egentligen är sådant jag fått berättat för mig. Jag minns väldigt lite från Williams uppväxt. Viktiga händelser som jag skrivit upp, som när han sa sitt första ord eller när han började gå, allt sådant har jag skrivit upp men minns det inte själv. Det är en otrolig sorg för mig, och kan ha berott på att det var en tuff tid i livet, men det är inget jag kan få tillbaka.

Det där klassiska, att man går in i köket och glömmer vad man skulle hämta, är mer regel än undantag för mig. Om jag börjar tänka på något annat på vägen, eller avbryts av något, så är det helt borta. Samtidigt är mitt muskelminne bra. Och det är enda anledningen till att jag kommer ihåg olika sifferkoder. Eller hur tangenterna sitter på ett tangentbord. 😅

Men nu till anledningen till att jag skriver detta: mitt dåliga minne får inte misstas för obryddhet. Om jag inte minns din eller dina barns födelsedag, eller något viktigt som skulle hända dig idag som jag borde fråga om eller liknande, så är det inte för att jag inte bryr mig. Det är inte för att jag inte lyssnar när du berättar om saker eller för att jag tycker dina livshändelser är oviktiga. Det är bara så att jag inte minns saker som inte står nedskrivna i min kalender. Jag måste skriva upp allt. Ska jag hämta William vid bussen eller om jag måste hämta ett paket någonstans så måste det skrivas in i kalendern och poppa upp som en påminnelse. Annars är det borta.

Så, summa summarum: jag bryr mig. Jag har bara ett förbaskat dåligt minne. ❤️

Kan vi prata om…

april 24, 2024 / / Inga kommentarer

skitjobbiga saker att göra? Sånt som man vissa dagar bara faktiskt inte orkar göra. Eller de allra flesta dagar kanske, vid närmare eftertanke. Jag börjar, så kan ni fylla på med fler grejer!

  • Ställa in dammsugaren där den ska vara – jag snubblar hellre över den dagligen.
  • Plocka ur soppåsen och sätta i en ny (särskilt den i badrummet) – det funkar att trycka i liite till.
  • Tvätta håret – visst funkar det med torrschampo en dag till?
  • Gå på toa efter man lagt sig för att sova – jag kissar ju inte ner mig… Eller?
  • Kliva ur bilen när man parkerat hemma – energin tog ju slut när jag stängde av bilen.
  • Prova kläder i butiken – jag köper hellre fler storlekar och lämnar tillbaka de som inte passar. Behöver jag ens nämna ljuset i provhytter?!
  • Gå flera gånger med matkassar från bilen – jag bryter hellre båda armarna.
  • Lägga de där kläderna som hänger på stolen i sovrummet in i garderoben – är de rena eller smutsiga?!
  • Svara när någon ringer – du missade precis mitt fönster på dagen när jag orkar prata i telefon.
  • Hämta dricka/snacks när man satt sig i soffan – smart bantningstips fyi.
  • Handla – vi kanske kan göra ost av den sura mjölken i kylskåpet? Så klarar vi oss en dag till.
  • Raka benen – om ni visste den mängd energi vi behöver uppbåda för att orka detta skulle ni aldrig mer klaga på orakade ben.

Har du fler grejer att fylla på med? Vad bara orkar du inte göra, som du borde göra?

24 april 2024 – socialt död

april 24, 2024 / / Inga kommentarer

Ledsen att jag inte uppdaterat på ett tag. Det har hänt så mycket runt omkring som varit så otroligt dränerande att jag knappt orkat stå på benen vissa kvällar.

Till att börja med kan jag uppdatera lite kring endometriosen. Jag har fortsatt med Naproxen men fått magkatarr av detta, så fick en snabb tid till operation i Karlstad för att byta spiralen. Så på måndag kl 13 ska jag infinna mig där. Planen är att om det inte hjälper ska jag sätta in ytterligare en spiral (hur nu den kan få plats?) vilket man tydligen kan göra ibland.

I övrigt har det hänt så otroligt mycket på det privata planet den senaste tiden, saker som jag inte kan dela med mig här men som påverkar mitt mående såklart. Stress är en IBD-patients värsta fiende, och då spelar det ingen roll om det är inre eller yttre stress. I mitt fall har det rört sig om inre stress, och det har påverkat mig så pass att jag uppenbarligen inte längre klarar av att vistas bland en massa folk. Jag och sonen var inne i en butik i helgen för att leta efter byxor till honom, och jag höll på att få en panikattack när jag väntade på honom utanför provhytterna. Lyckligtvis hade jag med mig lugnande som jag kunde ta, men det här börjar bli ohållbart. Jag behöver organisera om och strukturera upp min vardag bättre om jag inte väldigt snart ska rusa rakt in i den där berömda väggen igen.

Så både igår och idag, trots att det varit svinkallt och trots att jag varit helt slut, så har jag tvingat mig ut i skogen. För jag vet att det är det enda som kan ge mig energi just nu. Och det fungerar, varje gång. Jag behöver bara gå ut och sätta mig på en stubbe, så kan jag sitta där och ladda batterierna så länge jag behöver. Idag blev vi hemtvingade av en hagelstorm, men jag hann ändå få en halvtimmes andrum. Idag och imorgon är jag ledig från jobbet, och jag ska verkligen försöka att inte ha 2000 grejer inplanerade. Ni vet ju hur jag brukar funka med mina listor 🙈

Men man får inte mer än man klarar av sägs det, och när man står med skit upp till halsen är det bäst att inte hänga med huvudet 😉 Så vi gör vårt bästa för att tagga till, snart är det dags för en efterlängtad tur till Västerås med massa ambull-människor och roliga aktiviteter. Det tror jag blir riktigt skönt för både Grabben och mig. ❤️

Apropå det så var vi på utställningsträning i helgen! Riktigt nyttigt och vi tog med oss massa bra tips inför utställningen i Västerås.

« Äldre inlägg

© 2024 LifeasIknowit

Tema av Anders Noren — Upp ↑