Solsken + ledig helg = fantastiska utsikter. Men så skulle jag ju prompt förstöra allt med alkohol 😬
Jag har insett att jag nog inte är gjord för alkohol. Rent mentalt. Min hjärna är inte konstruerad för att med rusningsmedel förstärka alla känslor, för den är redan högkänslig. Om jag är på en bra, lugn och behaglig plats i livet så har alkohol en tendens att göra mig liite för kärleksfull, omtänksam och givmild. Om jag är på en stressig, psykiskt påfrestande plats i livet så.. Ja, ni fattar själva.
Jag har ofta tre olika personer jag blir på alkohol. Den första är den överkänsliga, gråtmilda lilla flickan som kan tolka en blick fel och därefter gråta en hel kväll. Den andra är den arga, störande tonåringen som också kan tolka en blick fel, men som reagerar med full blown madness. Hon dyker lyckligtvis inte upp lika ofta nu för tiden. Den tredje är den djupa, inkännande gamla modern som kan ha djupa samtal om livet med en komplett främling, blir ofta bästa vän med någon hon aldrig träffat tidigare, eller kär i någon som sa något snällt under kvällen.
Många gånger dyker samtliga av dessa personer upp under en och samma kväll. Ibland kan det gå hur bra som helst, men under perioder som den jag befinner mig i nu, där jag under en längre tid behövt dra ett väldigt tungt lass rent psykiskt, så bör jag helt enkelt inte blanda in alkohol. Det kan man ju tycka att jag borde ha lärt mig vid 33 års ålder, men av någon anledning så tänker jag varje gång att ”denna gången kommer det gå bra. Jag kommer att kunna sluta dricka när jag är på topp och dricker jag för mycket ska jag gå hem”. Så blir det förstås aldrig.
Alkohol är idag en så otroligt stor del av det vuxna sociala livet att man sällan ifrågasätter det. Klart vi ska ta några glas vin när vi ändå ses. Klart vi ska dricka om vi ska träffa vännerna. Men kanske det inte är så klart för alla? Kanske är vi väldigt många som egentligen borde hålla oss borta från alkoholen? Kan vi över huvud taget det? För vad vore egentligen livet utan alkohol?
Nu är det här dagen efter en utekväll, som var bra fram tills jag drack den där sista ölen och blev den lilla flickan som inte klarar av en motgång. Lyckligtvis befann jag mig bland vänner som insåg att jag bara behövde åka hem och sova lite ❤️ Så idag är det klart att jag har alla de här insikterna, för idag känns det inte värt det. Idag har jag sovit halva dagen och därefter inte gjort ett dugg nytta. En hel dag till spillo, med andra ord. Men nästa gång någon frågar om en utekväll kommer jag att ha glömt hur ovärt det var. Då kan jag förhoppningsvis gå tillbaka hit och läsa alla mina kloka insikter, men högst troligt kommer det inte hända. 🤷🏻♀️
Har du eller känner du någon som kanske borde avstå alkoholen ibland?
Lämna ett svar