Eftersom planen med den här bloggen är att skapa en plattform för diskussion och information kring Crohns och livet med stomi så tänkte jag börja det nya året med något som slog mig när jag som singel opererades 2015: hur dejtar man med stomi?
Jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter och mina egna tankar, så det här är ingen allmängiltig sanning på något sätt. Det är enbart mina reflektioner kring ämnet. Och om min pappa läser denna blogg så rekommenderar jag att hoppa över just det här inlägget 😉
Den första frågan jag ställdes inför när det kom till dejtande var: När berättar man att man har stomi? Det känns knappast som något man börjar prata om på första dejten, och det handlar ju trots allt om bajs och tarmar så man vill ju inte ta det över en middag direkt. Jag ville inte skriva det över sms, för jag ville dels kunna förklara utan att personen skulle börja googla eller liknande, och dels för att kunna se personens reaktion. Jag hade sedan dag ett bestämt mig för att om stomin var vad det föll på så var det definitivt inte någon jag ville vara med ändå.
Samtidigt ville jag inte vänta för länge, för då blev det ju bara konstigt. Om personen skulle kunna lära känna mig så behövde den veta om min sjukdom, och därmed min stomi. Och det var lite så det blev. Det kom naturligt att berätta om stomin eftersom jag behövde berätta om min sjukdom. Den påverkar mig såpass mycket i mitt dagliga liv att jag förr eller senare fick frågor om varför jag var så trött, eller varför jag var sjukskriven t.ex.
Sen händer det ju förstås att man inte alltid dejtar… Jag är människa, och självklart har jag följt med killar hem efter krogen exempelvis. Och då blev det plötsligt lite mer komplicerat. Man ropar inte direkt i örat på snubben under tiden man är på dansgolvet att ”du förresten, jag har stomi!” 😂
Dock har det bara hänt en enda gång att stomin påverkade den typen av umgänge. Det var faktiskt första gången det hände efter operationen, och vid närmare eftertanke är det faktiskt väldigt konstigt att det inte påverkade mig mer än det gjorde. Jag hade följt med en kompis till Stockholm, vi gick ut och jag följde med en kille till hans hotell. Väl där var det liiite för sent att släppa bomben, så han fick helt enkelt upptäcka det själv. Det var inte en bra strategi insåg jag då 😅 Det slutade med att vi pratade hela natten istället och hade lite kontakt efteråt som vänner. Kanske var det därför jag inte mådde så dåligt av det.
Så nya strategin blev: oavsett hur snabbt det går behöver personen få veta det INNAN kläderna åker av så att säga. Och sedan dess har det faktiskt aldrig varit några konstigheter. Troligen för att jag själv är väldigt avslappnad med det och inte gör någon grej av det.
En gång dejtade jag en snubbe som (uppenbarligen) inte var särskilt intresserad av mig, för vi hade aldrig kommit in på min sjukdom. Och när vi träffats några gånger och jag skulle sova över första gången insåg jag att jag inte hade berättat om stomin, lite väl sent. Så jag började säga ”du, det är en sak jag måste berätta.. Jag borde väl egentligen ha sagt det tidigare men… Jag vill ändå säga det innan vi klär av oss.” och just i den stunden kände jag att, shit va kul det hade varit om jag sa att jag egentligen är en kille nu! Dessa briljanta idéer alltså.. Så jag sa det, för att ta bort lite av spänningen i situationen. Inte en bra idé vill jag meddela, åtminstone inte med den killen 🤣🙈 Han blev helt likblek och tittade på mig som om han sett ett spöke. Och sen var den natten körd 😂 Vi hade inte riktigt samma humor, om man säger så!
Men den andra killen jag träffade efter operationen sa något som jag aldrig glömt när jag berättade om stomin. ”Jaha, vad är det med det? Det är ju dig jag tycker om och vill vara med, då skiter jag väl i en jäkla stomi?” och det har jag tagit med mig i alla liknande situationer efter det. Om killen inte reagerar så, då åker han ut 😂
Summa summarum: stomin är absolut inget hinder för att dejta. Om du inte bryr dig, så gör inte de heller det. Och om de gör det så kan de dra åt h… ❤️
