Etikett: Livet

5 maj 2024 – en helg med påfyllning

Denna helg har jag verkligen varit i behov av energipåfyllning. De sista dagarna innan helgen kände jag mig allmänt lättretlig, irriterad och negativ. Inte en känsla jag vare sig är van eller tycker om. Jag har också haft ont sedan spiralen sattes in, vilket inte heller hejar på humöret något vidare. Så jag insåg att helgen behövde fyllas med aktiviteter och människor som ger energi.

Därför bjöd jag hem lite bra folk på grillkväll på lördagen, och hade en kanondag med fint väder, skogspromenad innan det 👌🏼 fredagen tog jag en lång, härlig promenad med Grabben efter jobbet. Skogen är verkligen vad jag behöver för att varva ner och ladda batterierna.

Idag har jag och Grabben haft cykelpremiär innan vi fick besök av syster med barn, och nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen utan en massa måsten. 🙏🏼

Så idag är jag bara tacksam för att jag får ha så många fina människor i mitt liv, som jag kan andas ut med och som ger mig kraft och energi att resa mig upp igen när jag ligger ner. ❤️ Ni är guld värda!

Ska även försöka tagga till lite inför kommande helg också. Ambull-helgen i Västerås står för dörren och vi ska väl försöka spurta i mål rent fysiskt 😂 Jag ligger efter som satan i träningen med Grabben och det får bara bli som det blir. Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot denna helg och är säker på att den blir toppen, oavsett vilka resultat vi tar med oss hem 🙏🏼

29 april 2024 – minnet är inte bra, men kort

Jag brukar skoja om att jag har minne som en guldfisk. Eller som Doris i Hitta Doris. Och det är förstås ett skämt, men det ligger en hel del sanning i det.

Jag har otroligt dåligt minne. Jag minns knappt min uppväxt. Självklart minns jag vissa delar, vissa händelser osv. Men saker som jag inser att andra minns, minns inte jag. Sanningen är att det mesta jag tror jag minns egentligen är sådant jag fått berättat för mig. Jag minns väldigt lite från Williams uppväxt. Viktiga händelser som jag skrivit upp, som när han sa sitt första ord eller när han började gå, allt sådant har jag skrivit upp men minns det inte själv. Det är en otrolig sorg för mig, och kan ha berott på att det var en tuff tid i livet, men det är inget jag kan få tillbaka.

Det där klassiska, att man går in i köket och glömmer vad man skulle hämta, är mer regel än undantag för mig. Om jag börjar tänka på något annat på vägen, eller avbryts av något, så är det helt borta. Samtidigt är mitt muskelminne bra. Och det är enda anledningen till att jag kommer ihåg olika sifferkoder. Eller hur tangenterna sitter på ett tangentbord. 😅

Men nu till anledningen till att jag skriver detta: mitt dåliga minne får inte misstas för obryddhet. Om jag inte minns din eller dina barns födelsedag, eller något viktigt som skulle hända dig idag som jag borde fråga om eller liknande, så är det inte för att jag inte bryr mig. Det är inte för att jag inte lyssnar när du berättar om saker eller för att jag tycker dina livshändelser är oviktiga. Det är bara så att jag inte minns saker som inte står nedskrivna i min kalender. Jag måste skriva upp allt. Ska jag hämta William vid bussen eller om jag måste hämta ett paket någonstans så måste det skrivas in i kalendern och poppa upp som en påminnelse. Annars är det borta.

Så, summa summarum: jag bryr mig. Jag har bara ett förbaskat dåligt minne. ❤️

Kan vi prata om…

skitjobbiga saker att göra? Sånt som man vissa dagar bara faktiskt inte orkar göra. Eller de allra flesta dagar kanske, vid närmare eftertanke. Jag börjar, så kan ni fylla på med fler grejer!

  • Ställa in dammsugaren där den ska vara – jag snubblar hellre över den dagligen.
  • Plocka ur soppåsen och sätta i en ny (särskilt den i badrummet) – det funkar att trycka i liite till.
  • Tvätta håret – visst funkar det med torrschampo en dag till?
  • Gå på toa efter man lagt sig för att sova – jag kissar ju inte ner mig… Eller?
  • Kliva ur bilen när man parkerat hemma – energin tog ju slut när jag stängde av bilen.
  • Prova kläder i butiken – jag köper hellre fler storlekar och lämnar tillbaka de som inte passar. Behöver jag ens nämna ljuset i provhytter?!
  • Gå flera gånger med matkassar från bilen – jag bryter hellre båda armarna.
  • Lägga de där kläderna som hänger på stolen i sovrummet in i garderoben – är de rena eller smutsiga?!
  • Svara när någon ringer – du missade precis mitt fönster på dagen när jag orkar prata i telefon.
  • Hämta dricka/snacks när man satt sig i soffan – smart bantningstips fyi.
  • Handla – vi kanske kan göra ost av den sura mjölken i kylskåpet? Så klarar vi oss en dag till.
  • Raka benen – om ni visste den mängd energi vi behöver uppbåda för att orka detta skulle ni aldrig mer klaga på orakade ben.

Har du fler grejer att fylla på med? Vad bara orkar du inte göra, som du borde göra?

24 april 2024 – socialt död

Ledsen att jag inte uppdaterat på ett tag. Det har hänt så mycket runt omkring som varit så otroligt dränerande att jag knappt orkat stå på benen vissa kvällar.

Till att börja med kan jag uppdatera lite kring endometriosen. Jag har fortsatt med Naproxen men fått magkatarr av detta, så fick en snabb tid till operation i Karlstad för att byta spiralen. Så på måndag kl 13 ska jag infinna mig där. Planen är att om det inte hjälper ska jag sätta in ytterligare en spiral (hur nu den kan få plats?) vilket man tydligen kan göra ibland.

I övrigt har det hänt så otroligt mycket på det privata planet den senaste tiden, saker som jag inte kan dela med mig här men som påverkar mitt mående såklart. Stress är en IBD-patients värsta fiende, och då spelar det ingen roll om det är inre eller yttre stress. I mitt fall har det rört sig om inre stress, och det har påverkat mig så pass att jag uppenbarligen inte längre klarar av att vistas bland en massa folk. Jag och sonen var inne i en butik i helgen för att leta efter byxor till honom, och jag höll på att få en panikattack när jag väntade på honom utanför provhytterna. Lyckligtvis hade jag med mig lugnande som jag kunde ta, men det här börjar bli ohållbart. Jag behöver organisera om och strukturera upp min vardag bättre om jag inte väldigt snart ska rusa rakt in i den där berömda väggen igen.

Så både igår och idag, trots att det varit svinkallt och trots att jag varit helt slut, så har jag tvingat mig ut i skogen. För jag vet att det är det enda som kan ge mig energi just nu. Och det fungerar, varje gång. Jag behöver bara gå ut och sätta mig på en stubbe, så kan jag sitta där och ladda batterierna så länge jag behöver. Idag blev vi hemtvingade av en hagelstorm, men jag hann ändå få en halvtimmes andrum. Idag och imorgon är jag ledig från jobbet, och jag ska verkligen försöka att inte ha 2000 grejer inplanerade. Ni vet ju hur jag brukar funka med mina listor 🙈

Men man får inte mer än man klarar av sägs det, och när man står med skit upp till halsen är det bäst att inte hänga med huvudet 😉 Så vi gör vårt bästa för att tagga till, snart är det dags för en efterlängtad tur till Västerås med massa ambull-människor och roliga aktiviteter. Det tror jag blir riktigt skönt för både Grabben och mig. ❤️

Apropå det så var vi på utställningsträning i helgen! Riktigt nyttigt och vi tog med oss massa bra tips inför utställningen i Västerås.

15 april 2024 – vårkänslor!

Idag skiner solen för fullt och jag har riktiga vårkänslor! Även ledig dag från jobbet, så passade på att städa både altanen och bilen. Bestämde mig även för att grilla när det ändå var så fint väder, och återigen kan jag aldrig bara va på ett ställe 😂

Jag började med att dammsuga altanen eftersom solen ligger på där tidigast. Därefter tog jag med mig hink, trasa och dammsugare ut till bilen för storstädning. Torkat och dammsugit allt utom bagageutrymmet då det inte hanns med, eftersom inget bara kan gå smidigt i mitt liv. Först insåg jag att det var väldigt blött under golvmattan vid förarsätet, så jag hällde på potatismjöl och lät det suga upp det värsta. Skulle sen ställa bilen med den sidan mot solen så det skulle torka fortare, men då klickar den bara. Har alltså haft dörrarna öppna i typ en timme när jag städat, och på den tiden har batteriet laddat ur pga att lampan stått på. Helt fantastiskt va?

Får sätta i batteriladdaren i bilen och inser att klockan dragit iväg så jag måste åka till affären. Lånade pappas bil och åkte dit, och började därefter förbedera maten. Inser typ mitt i marineringen att jag glömt dammsuga upp mjölet och att mattorna ligger kvar ute på backen, så går in i tvättstugan för att hämta ett annat munstycke till dammsugaren. Där ser jag att tvättmaskinen är klar, så jag börjar hänga upp tvätt. Då kom jag på att jag glömde göra klart marineringen, och eftersom köttet behöver ligga en stund är det prio ett. Går och gör klart marinaden och lägger köttet i kylen, när jag kommer på att jag inte hängde klart tvätten. Gör det och tittar samtidigt ut på baksidan där jag ser grillen. Inser att jag behöver tända den, så börjar gå ut för att förbereda det, när jag kommer på att jag fortfarande inte städat klart bilen. Går ut och hämtar grejerna där innan jag går tillbaka ut på baksidan och tänder grillen.

Har jag sagt att jag ska utredas för ADHD? 😂

Sen hör jag mig själv säga till Grabben medan jag gör iordning mat till honom: ”ja, det blev inget gjort av det jag skulle idag.” Ursäkta mig, men jag har ju för fan hållit på sen jag klev upp! Jag måste verkligen bli bättre på att se att jag faktiskt gör saker. Här är då min ”att göra-lista” för dagen:

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker ändå jag hunnit med en del  på de 6 timmar jag varit uppe 😂 jag har glömt att äta på hela dagen och jag har heller inte gått nån långpromenad med Grabben än. Men det tar vi nu på eftermiddagen 🤷🏻‍♀️

13 april 2024 – fågelkvitter

Nu på morgonen när jag satt och drack mitt morgonkaffe hörde jag fåglarna kvittra, det är 7 plusgrader ute och jag inser att jag sitter och ler. Igår hade vi 15 grader ute och solen sken. Jag jobbade förvisso, men ändå. Nu kommer våren på riktigt! ❤️

I förrgår fick jag åka in till gynakuten. Kraftiga smärtor och blödning gjorde att vi misstänkte att spiralen antingen gjort sitt eller flyttat på sig. Väl på plats konstaterades att den hade flyttat sig lite, men inte så pass mycket att det borde påverka. Men det beslutades om en tidsbokning för byte av spiralen då det gått tre år sedan sist. ”men den kan man ha i fem år” säger du, och det stämmer. Men förra gången fick jag också ont efter tre år, och tydligen är det inte helt ovanligt att den behöver bytas tätare när man har endometrios. Dock måste detta göras under narkos, så jag har satts upp på väntelista till operation. Är väl bara sisodär 6 månaders kö skulle jag tro 🙄

Naproxen hjälpte mot de värsta kramperna, men de får jag bara ta i max tre dagar då man helst inte ska äta de när man har Crohns. Så, ja.. Vi får se hur vi löser det om de fortsätter efter idag.

En annan härlig grej är att min kära bil har en del som behöver bytas ut för att godkännas på besiktningen. 4 nya däck, två spindelleder, 2 länkarmar och en damask plus hjulinställning. Så nu tänkte jag börja sälja fotbilder på Onlyfans, eller något liknande. 👣 Eller kanske gifta mig rikt och kassera Bettan. Jag har inte bestämt mig än.

1 april 2024 – Påsk & tankar

Påsken är över och den har i princip bara spenderats på jobbet. Och i skogen med Grabben. Förutom idag då vi varit på kalas för systersonen som fyllt 13 år 🥳 Helt sjukt att våra barn blir så stora. De som nyss var små pluttar som badade i lerpölar och föredrog att springa nakna på gräsmattan!

Jag har tänkt en del på det idag. Det faktum att jag har en son som fyller 15 år i år. Herregud, när jag var 15 kände jag mig ju så gott som vuxen. När jag var 15 flyttade jag hemifrån, till en lägenhet i Karlstad. När jag var 15 år hade jag varit tillsammans med min första pojkvän i ett år. Jag var en strulig tonåring som sökte svar på livets frågor, men ingen kunde ge mig svar. När jag blev 18 kändes det som om jag redan hade levt ett helt liv. När hela mitt liv vändes upp och ner, på ett fantastiskt sätt.

Jag tror någonstans att jag var precis där jag skulle vara då. Jag var redo, och jag hade orken som krävdes. Idag hade det inte varit möjligt, så det var troligen min enda chans till att få bli förälder. Och jag hade en känsla av det redan då. Att det där var min enda chans. Därför valde jag, tvärtemot många andra, att behålla barnet jag blev gravid med vid 18 års ålder. Det sågs inte med blida ögon av omgivningen. Jag gick andra året på gymnasiet när magen började växa. När jag kom tillbaka efter sommarlovet mellan andra och tredje ring var jag riktigt stor.

De andra ungdomarna tittade snett på mig,  vuxna bannade mig för att jag var för ung. Och det var jag såklart. Jag var ett barn själv. Men det där var min enda chans. Och jag hade aldrig någon tvekan.

Att bli ensamstående som 19-åring stod förstås inte på planeringslistan, särskilt inte samtidigt som jag blev väldigt sjuk. Men jag har alltid varit bra på att göra det bästa av en situation, och lyckligtvis hade jag en hel by bakom mig som ställde upp. ❤️ Faktum är att jag inte tror att William och jag hade haft en så tight och bra relation vi har idag om det inte alltid hade varit vi mot världen. Kanske spelade åldern även en viss roll där, att jag fortfarande minns hur det var att vara tonåring, att jag vet hur jag hade önskat att min egen mamma hade varit när jag växte upp.

Den relationen är något jag är oerhört stolt över idag. Jag är stolt över att min son känner sig trygg med att komma till mig med alla typer av funderingar, problem eller rädslor. Jag har inte alla svar han söker, men tillsammans kan vi försöka diskutera fram eller söka efter svar.

Så för att summera detta vill jag tacka min fantastiska son för att han kom in i mitt liv vid precis rätt tidpunkt, och räddade mig från ett liv i förfall 😅 För ärligt talat, vem vet var jag hade hamnat om jag inte hade haft honom att ta hand om, att älska och att dela livet med. ❤️

22 mars 2024 – Livet

Ber om ursäkt för dålig uppdatering på ett tag… Livet pågår liksom 🤷🏻‍♀️

Just nu känns det som om jag är överallt och ingenstans, vilket såklart resulterar i halvdant resultat överallt. Jag är en halvdålig mamma, kompis, kollega, matte, osv osv… Försöker hinna med allt och alla, vilket resulterar i att jag blir helt sinnesförvirrad. Häromdagen hittade jag min vattenkokare i kylskåpet 😂

I mitt hundägarskap försöker jag hinna med framförallt fysträning, men det blir definitivt alldeles för lite. Vi är snart inne i april, vilket innebär att det bara är lite drygt en månad kvar till Ambull-showen i Västerås. Då var planen att herr Grabben skulle vara vältrimmad och redo för både utställning och tävling. Just nu känns det väldigt långt bort. Men vi kommer såklart åka dit ändå, det får gå som det går. Det går inte riktigt smärtfritt. Grabben har haft ögoninflammation som vi fortfarande bråkar lite med, han är mycket bättre men vågar inte riktigt sluta med salvan än. Dessutom kom det ett nytt lass med snö lagom till att vägarna började bli gångbara, så nu är det slask överallt och hopplöst att gå på. På tisdag ska vi i alla fall till hundhallen igen och träna lite 😊

Jag tycker ändå att jag mår bra i magen. Självklart märks det direkt det blir stressigt runtomkring, jag har fortfarande ganska höga flöden och behöver dagligen äta dimor, men förutom det mår jag bra 😊

Framförallt har den senaste tiden fått mig att känna en sak: tacksamhet. Jag är så oerhört tacksam för att jag har så många fantastiska människor i mitt liv. De finns där för mig när jag behöver det, och jag får finnas för dem när de behöver det. Ibland faller det sig som så att alla behöver mig samtidigt, och jag försöker verkligen räcka till, men om du tycker att jag inte funnits där tillräckligt så handlar det absolut inte om att jag inte bryr mig eller vill, utan helt enkelt för att jag försöker prioritera ❤️ Men tänk vilken ynnest ändå, att få ha så många att bry sig om att man inte ens räcker till? 🙏🏼

Och tack för att just du läser 🥰

© 2024 LifeasIknowit

Tema av Anders NorenUpp ↑