Etikett: Livet (Sida 1 av 2)

7 juli 2024 – long time no see

Känns som en evighet sen jag uppdaterade här. Ber om ursäkt för det, min hyperfixering har gått vidare någon annanstans och jag har varit väldigt omotiverad och haft svårt att hitta något att skriva om.

Men det har också skett mycket i livet på kort tid, så tänker att jag kan lika gärna uppdatera här angående det, som på Facebook eller Instagram. 🙂

Till att börja med var jag på gastroskopi den 27/6, efter att återigen ha åkt in akut med buksmärtor och kräkningar. Gastron visade att jag hade magsår, vilket jag omgående började med antibiotika och omeprazol mot. De tog även vävnadsprover för att undersöka om Crohnsen är aktiv i magsäcken, även om de inte kunde se några tecken på det via kameran. Svaret på de proverna kommer inom 6-8 veckor. Antibiotikakuren var på en vecka, men då jag inte var bättre efter det skulle jag fortsätta med omeprazol i tre veckor till.


Om vi bortser från magen har det även skett mycket annat i livet. Jag har börjat som timvikarie på ett SIS-hem och kommer fr.o.m. v. 34 att jobba fast som behandlingspedagog där! Äntligen ska jag få använda mig av mina kunskaper från utbildningen. Äntligen känns de tre åren, då jag slet som ett djur för att få ihop livet och få en examen, inte bortkastade. Äntligen ska jag få jobba med det jag vill!

Kanske finns de som läser här som inte har koll på min akademiska historia, men jag tog alltså en kandidatexamen i Utredningskriminologi vid Högskolan i Gävle 2021. Sedan dess har jag letat efter en passande arbetsplats, där jag inte släcker bränder utan snarare förekommer dem. Det är min dröm och min förhoppning med min utbildning, och lyckas jag förebygga bara en brand så har det varit värt det ❤️

Livet går faktiskt åt rätt håll! Även om det går lite framåt och lite bakåt så rör vi oss ändå, sakta men säkert, i rätt riktning ➡️ Nu vägrar jag stanna!

Ha de gött, haaj!

18 juni 2024 – När man bara vill ha en omgiv…

Ni vet sådana där dagar när man bara undrar varför man gick upp ur sängen imorse…

Till den här dagen vill jag bara säga: bättre kort! Omgiv!

Dagen började med att jag skulle ta en långpromenad i skogen med Grabben. Det var fint väder och solen sken. När jag satte mig i bilen stod regnet som spö i backen.

Efter promenaden svängde jag förbi jobbet en sväng. När jag backade ut därifrån kom det en bil från vägen som svängde in precis bakom mig, vilket resulterade i att jag smällde rakt in i sidan på den. Jippie! Min bil fick bara ett litet skrapmärke, men det var värre med den andra… 🤦🏻‍♀️

Nåja, ringde försäkringsbolaget och löste den situationen innan jag sprang in på affären. Drog ner rutorna lite eftersom Grabben var med i bilen. Väl inne på affären blev jag stående och prata med flera olika personer vilket gjorde besöket längre än vanligt. När jag kommer fram till kassan ser jag hur det återigen hällregnar… Och mina rutor var nere. Så det var bara att åka hem med en dyngsur, repad bil och låsa in sig hemma.

Nu tänker jag inte göra nånting mer idag som kan gå fel.


I övrigt tänkte jag uppdatera lite kring min kära mage som aldrig kan va bra.

I fredags hade jag telefonkontakt med min läkare. Han sa att det kan vara magsår, och det kan vara Crohnsen som satt sig i magsäcken. Det är inte så vanligt, men jag har haft det förut så det är inte omöjligt. Det kan de i så fall se på den planerade gastroskopin, och då kan vi sätta in behandling.

Om det inte är det så är det lite klurigare att få reda på vad som är fel. Om det blivit ärrvävnad kring tunntarmen efter den senaste operationen är det inget de kan se vare sig med kamera eller magnetröntgen. Då behöver man i så fall öppna upp och kika. Så det håller vi tummarna för att det inte är, helt enkelt.

Så först på tur står gastroskopi, vi får väl se när den blir av med tanke på strejker och allt som är just nu. 🙄

Ha de gött, haaj!

7 juni 2024 – uppdatering och uppgiven

Tänkte jag skulle uppdatera om besöket på akuten. Jag fick en gastric cocktail på morgonen som hjälpte, vilket gjorde att vi misstänker magsår. Jag har fortfarande ont från magsäcken och får inte behålla mkt av det jag stoppar i mig tyvärr. Kontaktade min läkare i onsdags via mail och fick svar idag om att han skickat remiss för gastroskopi och att vi har en telefontid till veckan.

Jag har verkligen försökt tänka mig för när det kommer till mat och dryck, jag dricker inget kaffe och äter bara ”snäll” mat. Ändå får jag ont så fort jag äter och kräks upp det igen. Idag har jag i alla fall orkat jobba, men nu när jag kom hem blev jag så himla uppgiven.

Är det meningen att det ska vara såhär? Att jag ska behöva välja mellan jobb eller fritid? Nu efter jobbet var jag trött, frusen, hungrig och hade ont. Blir väl sängliggande resten av dagen. Och så gissar jag att det blir nu, tills vi fått bukt med detta.

Jag är så less på att det alltid ska va något. Att det aldrig bara kan få finnas en längre period där jag inte märker av den här j*vla sjukdomen. Jag är 33 år, men jag känner mig som 83. Jag vill orka hitta på saker med min son, ta en långpromenad med hunden eller umgås med vänner efter en arbetsdag. Men det är helt uteslutet!

Jag behövde bara få gnälla av mig lite… Ingen fara, imorgon kommer humöret va bättre igen, tills jag kraschar på eftermiddagen på jobbet 😅

Ha de gött, haaj!

1 juni 2024 – och så kom sommaren…

Solsken + ledig helg = fantastiska utsikter. Men så skulle jag ju prompt förstöra allt med alkohol 😬

Jag har insett att jag nog inte är gjord för alkohol. Rent mentalt. Min hjärna är inte konstruerad för att med rusningsmedel förstärka alla känslor, för den är redan högkänslig. Om jag är på en bra, lugn och behaglig plats i livet så har alkohol en tendens att göra mig liite för kärleksfull, omtänksam och givmild. Om jag är på en stressig, psykiskt påfrestande plats i livet så.. Ja, ni fattar själva.

Jag har ofta tre olika personer jag blir på alkohol. Den första är den överkänsliga, gråtmilda lilla flickan som kan tolka en blick fel och därefter gråta en hel kväll. Den andra är den arga, störande tonåringen som också kan tolka en blick fel, men som reagerar med full blown madness. Hon dyker lyckligtvis inte upp lika ofta nu för tiden. Den tredje är den djupa, inkännande gamla modern som kan ha djupa samtal om livet med en komplett främling, blir ofta bästa vän med någon hon aldrig träffat tidigare, eller kär i någon som sa något snällt under kvällen.

Många gånger dyker samtliga av dessa personer upp under en och samma kväll. Ibland kan det gå hur bra som helst, men under perioder som den jag befinner mig i nu, där jag under en längre tid behövt dra ett väldigt tungt lass rent psykiskt, så bör jag helt enkelt inte blanda in alkohol. Det kan man ju tycka att jag borde ha lärt mig vid 33 års ålder, men av någon anledning så tänker jag varje gång att ”denna gången kommer det gå bra. Jag kommer att kunna sluta dricka när jag är på topp och dricker jag för mycket ska jag gå hem”. Så blir det förstås aldrig.

Alkohol är idag en så otroligt stor del av det vuxna sociala livet att man sällan ifrågasätter det. Klart vi ska ta några glas vin när vi ändå ses. Klart vi ska dricka om vi ska träffa vännerna. Men kanske det inte är så klart för alla? Kanske är vi väldigt många som egentligen borde hålla oss borta från alkoholen? Kan vi över huvud taget det? För vad vore egentligen livet utan alkohol?

Nu är det här dagen efter en utekväll, som var bra fram tills jag drack den där sista ölen och blev den lilla flickan som inte klarar av en motgång. Lyckligtvis befann jag mig bland vänner som insåg att jag bara behövde åka hem och sova lite ❤️ Så idag är det klart att jag har alla de här insikterna, för idag känns det inte värt det. Idag har jag sovit halva dagen och därefter inte gjort ett dugg nytta. En hel dag till spillo, med andra ord. Men nästa gång någon frågar om en utekväll kommer jag att ha glömt hur ovärt det var. Då kan jag förhoppningsvis gå tillbaka hit och läsa alla mina kloka insikter, men högst troligt kommer det inte hända. 🤷🏻‍♀️

Har du eller känner du någon som kanske borde avstå alkoholen ibland?

5 maj 2024 – en helg med påfyllning

Denna helg har jag verkligen varit i behov av energipåfyllning. De sista dagarna innan helgen kände jag mig allmänt lättretlig, irriterad och negativ. Inte en känsla jag vare sig är van eller tycker om. Jag har också haft ont sedan spiralen sattes in, vilket inte heller hejar på humöret något vidare. Så jag insåg att helgen behövde fyllas med aktiviteter och människor som ger energi.

Därför bjöd jag hem lite bra folk på grillkväll på lördagen, och hade en kanondag med fint väder, skogspromenad innan det 👌🏼 fredagen tog jag en lång, härlig promenad med Grabben efter jobbet. Skogen är verkligen vad jag behöver för att varva ner och ladda batterierna.

Idag har jag och Grabben haft cykelpremiär innan vi fick besök av syster med barn, och nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen utan en massa måsten. 🙏🏼

Så idag är jag bara tacksam för att jag får ha så många fina människor i mitt liv, som jag kan andas ut med och som ger mig kraft och energi att resa mig upp igen när jag ligger ner. ❤️ Ni är guld värda!

Ska även försöka tagga till lite inför kommande helg också. Ambull-helgen i Västerås står för dörren och vi ska väl försöka spurta i mål rent fysiskt 😂 Jag ligger efter som satan i träningen med Grabben och det får bara bli som det blir. Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot denna helg och är säker på att den blir toppen, oavsett vilka resultat vi tar med oss hem 🙏🏼

29 april 2024 – minnet är inte bra, men kort

Jag brukar skoja om att jag har minne som en guldfisk. Eller som Doris i Hitta Doris. Och det är förstås ett skämt, men det ligger en hel del sanning i det.

Jag har otroligt dåligt minne. Jag minns knappt min uppväxt. Självklart minns jag vissa delar, vissa händelser osv. Men saker som jag inser att andra minns, minns inte jag. Sanningen är att det mesta jag tror jag minns egentligen är sådant jag fått berättat för mig. Jag minns väldigt lite från Williams uppväxt. Viktiga händelser som jag skrivit upp, som när han sa sitt första ord eller när han började gå, allt sådant har jag skrivit upp men minns det inte själv. Det är en otrolig sorg för mig, och kan ha berott på att det var en tuff tid i livet, men det är inget jag kan få tillbaka.

Det där klassiska, att man går in i köket och glömmer vad man skulle hämta, är mer regel än undantag för mig. Om jag börjar tänka på något annat på vägen, eller avbryts av något, så är det helt borta. Samtidigt är mitt muskelminne bra. Och det är enda anledningen till att jag kommer ihåg olika sifferkoder. Eller hur tangenterna sitter på ett tangentbord. 😅

Men nu till anledningen till att jag skriver detta: mitt dåliga minne får inte misstas för obryddhet. Om jag inte minns din eller dina barns födelsedag, eller något viktigt som skulle hända dig idag som jag borde fråga om eller liknande, så är det inte för att jag inte bryr mig. Det är inte för att jag inte lyssnar när du berättar om saker eller för att jag tycker dina livshändelser är oviktiga. Det är bara så att jag inte minns saker som inte står nedskrivna i min kalender. Jag måste skriva upp allt. Ska jag hämta William vid bussen eller om jag måste hämta ett paket någonstans så måste det skrivas in i kalendern och poppa upp som en påminnelse. Annars är det borta.

Så, summa summarum: jag bryr mig. Jag har bara ett förbaskat dåligt minne. ❤️

Kan vi prata om…

skitjobbiga saker att göra? Sånt som man vissa dagar bara faktiskt inte orkar göra. Eller de allra flesta dagar kanske, vid närmare eftertanke. Jag börjar, så kan ni fylla på med fler grejer!

  • Ställa in dammsugaren där den ska vara – jag snubblar hellre över den dagligen.
  • Plocka ur soppåsen och sätta i en ny (särskilt den i badrummet) – det funkar att trycka i liite till.
  • Tvätta håret – visst funkar det med torrschampo en dag till?
  • Gå på toa efter man lagt sig för att sova – jag kissar ju inte ner mig… Eller?
  • Kliva ur bilen när man parkerat hemma – energin tog ju slut när jag stängde av bilen.
  • Prova kläder i butiken – jag köper hellre fler storlekar och lämnar tillbaka de som inte passar. Behöver jag ens nämna ljuset i provhytter?!
  • Gå flera gånger med matkassar från bilen – jag bryter hellre båda armarna.
  • Lägga de där kläderna som hänger på stolen i sovrummet in i garderoben – är de rena eller smutsiga?!
  • Svara när någon ringer – du missade precis mitt fönster på dagen när jag orkar prata i telefon.
  • Hämta dricka/snacks när man satt sig i soffan – smart bantningstips fyi.
  • Handla – vi kanske kan göra ost av den sura mjölken i kylskåpet? Så klarar vi oss en dag till.
  • Raka benen – om ni visste den mängd energi vi behöver uppbåda för att orka detta skulle ni aldrig mer klaga på orakade ben.

Har du fler grejer att fylla på med? Vad bara orkar du inte göra, som du borde göra?

24 april 2024 – socialt död

Ledsen att jag inte uppdaterat på ett tag. Det har hänt så mycket runt omkring som varit så otroligt dränerande att jag knappt orkat stå på benen vissa kvällar.

Till att börja med kan jag uppdatera lite kring endometriosen. Jag har fortsatt med Naproxen men fått magkatarr av detta, så fick en snabb tid till operation i Karlstad för att byta spiralen. Så på måndag kl 13 ska jag infinna mig där. Planen är att om det inte hjälper ska jag sätta in ytterligare en spiral (hur nu den kan få plats?) vilket man tydligen kan göra ibland.

I övrigt har det hänt så otroligt mycket på det privata planet den senaste tiden, saker som jag inte kan dela med mig här men som påverkar mitt mående såklart. Stress är en IBD-patients värsta fiende, och då spelar det ingen roll om det är inre eller yttre stress. I mitt fall har det rört sig om inre stress, och det har påverkat mig så pass att jag uppenbarligen inte längre klarar av att vistas bland en massa folk. Jag och sonen var inne i en butik i helgen för att leta efter byxor till honom, och jag höll på att få en panikattack när jag väntade på honom utanför provhytterna. Lyckligtvis hade jag med mig lugnande som jag kunde ta, men det här börjar bli ohållbart. Jag behöver organisera om och strukturera upp min vardag bättre om jag inte väldigt snart ska rusa rakt in i den där berömda väggen igen.

Så både igår och idag, trots att det varit svinkallt och trots att jag varit helt slut, så har jag tvingat mig ut i skogen. För jag vet att det är det enda som kan ge mig energi just nu. Och det fungerar, varje gång. Jag behöver bara gå ut och sätta mig på en stubbe, så kan jag sitta där och ladda batterierna så länge jag behöver. Idag blev vi hemtvingade av en hagelstorm, men jag hann ändå få en halvtimmes andrum. Idag och imorgon är jag ledig från jobbet, och jag ska verkligen försöka att inte ha 2000 grejer inplanerade. Ni vet ju hur jag brukar funka med mina listor 🙈

Men man får inte mer än man klarar av sägs det, och när man står med skit upp till halsen är det bäst att inte hänga med huvudet 😉 Så vi gör vårt bästa för att tagga till, snart är det dags för en efterlängtad tur till Västerås med massa ambull-människor och roliga aktiviteter. Det tror jag blir riktigt skönt för både Grabben och mig. ❤️

Apropå det så var vi på utställningsträning i helgen! Riktigt nyttigt och vi tog med oss massa bra tips inför utställningen i Västerås.

15 april 2024 – vårkänslor!

Idag skiner solen för fullt och jag har riktiga vårkänslor! Även ledig dag från jobbet, så passade på att städa både altanen och bilen. Bestämde mig även för att grilla när det ändå var så fint väder, och återigen kan jag aldrig bara va på ett ställe 😂

Jag började med att dammsuga altanen eftersom solen ligger på där tidigast. Därefter tog jag med mig hink, trasa och dammsugare ut till bilen för storstädning. Torkat och dammsugit allt utom bagageutrymmet då det inte hanns med, eftersom inget bara kan gå smidigt i mitt liv. Först insåg jag att det var väldigt blött under golvmattan vid förarsätet, så jag hällde på potatismjöl och lät det suga upp det värsta. Skulle sen ställa bilen med den sidan mot solen så det skulle torka fortare, men då klickar den bara. Har alltså haft dörrarna öppna i typ en timme när jag städat, och på den tiden har batteriet laddat ur pga att lampan stått på. Helt fantastiskt va?

Får sätta i batteriladdaren i bilen och inser att klockan dragit iväg så jag måste åka till affären. Lånade pappas bil och åkte dit, och började därefter förbedera maten. Inser typ mitt i marineringen att jag glömt dammsuga upp mjölet och att mattorna ligger kvar ute på backen, så går in i tvättstugan för att hämta ett annat munstycke till dammsugaren. Där ser jag att tvättmaskinen är klar, så jag börjar hänga upp tvätt. Då kom jag på att jag glömde göra klart marineringen, och eftersom köttet behöver ligga en stund är det prio ett. Går och gör klart marinaden och lägger köttet i kylen, när jag kommer på att jag inte hängde klart tvätten. Gör det och tittar samtidigt ut på baksidan där jag ser grillen. Inser att jag behöver tända den, så börjar gå ut för att förbereda det, när jag kommer på att jag fortfarande inte städat klart bilen. Går ut och hämtar grejerna där innan jag går tillbaka ut på baksidan och tänder grillen.

Har jag sagt att jag ska utredas för ADHD? 😂

Sen hör jag mig själv säga till Grabben medan jag gör iordning mat till honom: ”ja, det blev inget gjort av det jag skulle idag.” Ursäkta mig, men jag har ju för fan hållit på sen jag klev upp! Jag måste verkligen bli bättre på att se att jag faktiskt gör saker. Här är då min ”att göra-lista” för dagen:

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker ändå jag hunnit med en del  på de 6 timmar jag varit uppe 😂 jag har glömt att äta på hela dagen och jag har heller inte gått nån långpromenad med Grabben än. Men det tar vi nu på eftermiddagen 🤷🏻‍♀️

13 april 2024 – fågelkvitter

Nu på morgonen när jag satt och drack mitt morgonkaffe hörde jag fåglarna kvittra, det är 7 plusgrader ute och jag inser att jag sitter och ler. Igår hade vi 15 grader ute och solen sken. Jag jobbade förvisso, men ändå. Nu kommer våren på riktigt! ❤️

I förrgår fick jag åka in till gynakuten. Kraftiga smärtor och blödning gjorde att vi misstänkte att spiralen antingen gjort sitt eller flyttat på sig. Väl på plats konstaterades att den hade flyttat sig lite, men inte så pass mycket att det borde påverka. Men det beslutades om en tidsbokning för byte av spiralen då det gått tre år sedan sist. ”men den kan man ha i fem år” säger du, och det stämmer. Men förra gången fick jag också ont efter tre år, och tydligen är det inte helt ovanligt att den behöver bytas tätare när man har endometrios. Dock måste detta göras under narkos, så jag har satts upp på väntelista till operation. Är väl bara sisodär 6 månaders kö skulle jag tro 🙄

Naproxen hjälpte mot de värsta kramperna, men de får jag bara ta i max tre dagar då man helst inte ska äta de när man har Crohns. Så, ja.. Vi får se hur vi löser det om de fortsätter efter idag.

En annan härlig grej är att min kära bil har en del som behöver bytas ut för att godkännas på besiktningen. 4 nya däck, två spindelleder, 2 länkarmar och en damask plus hjulinställning. Så nu tänkte jag börja sälja fotbilder på Onlyfans, eller något liknande. 👣 Eller kanske gifta mig rikt och kassera Bettan. Jag har inte bestämt mig än.

« Äldre inlägg

© 2024 LifeasIknowit

Tema av Anders NorenUpp ↑