Eftersom ämnet verkade vara populärt tänkte jag dela med mig av lite fler erfarenheter från Tinder! Idag fokuserar vi enbart på ”bios”, dvs den text i personens profil som ger dem möjlighet att presentera sig själva lite kort. Detta är direkta citat från sådana, och då har jag ändå missat mååånga som jag svajpat vänster på illa kvickt. Vissa undrar man om de ens vill ha matchningar…
”Jag är för snygg för mitt eget bästa”: jag känner att sanningshalten i påståendet är överflödig – du suger.
”One live, live it all”: regel #1: ska du slänga dig med coola engelska uttryck, se till att du stavar rätt.
”Dad to my cat and maybe you?”: nej. Nope. Nein.
”Kommer med orgasmgaranti”: nej. Bara nej.
”Stort hjärta, större biceps”: jag vet inte om det är till din fördel..?
”Ångest å depression, en rätt bra summering av mitt liv”: jag menar, jag är helt för ärlighet, men…
”Hej, jag heter Mattias och är 33 år!”: tack Mattias, det var ungefär så mycket jag lyckades utläsa av den andra informationen.
Sen har vi de där som man ser titt som tätt, som killarna uppenbarligen sett och tänkt ”shit, vilket vinnande koncept!” och återanvänt. Jag undrar verkligen om det är ett så säkert kort..?
”Senast jag var någons typ var när jag gav blod”
”Det sägs att tjejer gillar bad boys. Perfekt, jag är dålig på allt”
”Säg till om du vill att jag skriver först”
En annan grej jag lagt märke till är att man alltid vet om en kille jobbar som ordningsvakt. Hur? De har minst en bild med uniformen på sig.
Ber om ursäkt för dålig uppdatering på ett tag… Livet pågår liksom 🤷🏻♀️
Just nu känns det som om jag är överallt och ingenstans, vilket såklart resulterar i halvdant resultat överallt. Jag är en halvdålig mamma, kompis, kollega, matte, osv osv… Försöker hinna med allt och alla, vilket resulterar i att jag blir helt sinnesförvirrad. Häromdagen hittade jag min vattenkokare i kylskåpet 😂
I mitt hundägarskap försöker jag hinna med framförallt fysträning, men det blir definitivt alldeles för lite. Vi är snart inne i april, vilket innebär att det bara är lite drygt en månad kvar till Ambull-showen i Västerås. Då var planen att herr Grabben skulle vara vältrimmad och redo för både utställning och tävling. Just nu känns det väldigt långt bort. Men vi kommer såklart åka dit ändå, det får gå som det går. Det går inte riktigt smärtfritt. Grabben har haft ögoninflammation som vi fortfarande bråkar lite med, han är mycket bättre men vågar inte riktigt sluta med salvan än. Dessutom kom det ett nytt lass med snö lagom till att vägarna började bli gångbara, så nu är det slask överallt och hopplöst att gå på. På tisdag ska vi i alla fall till hundhallen igen och träna lite 😊
Jag tycker ändå att jag mår bra i magen. Självklart märks det direkt det blir stressigt runtomkring, jag har fortfarande ganska höga flöden och behöver dagligen äta dimor, men förutom det mår jag bra 😊
Framförallt har den senaste tiden fått mig att känna en sak: tacksamhet. Jag är så oerhört tacksamför att jag har så många fantastiska människor i mitt liv. De finns där för mig när jag behöver det, och jag får finnas för dem när de behöver det. Ibland faller det sig som så att alla behöver mig samtidigt, och jag försöker verkligen räcka till, men om du tycker att jag inte funnits där tillräckligt så handlar det absolut inte om att jag inte bryr mig eller vill, utan helt enkelt för att jag försöker prioritera ❤️ Men tänk vilken ynnest ändå, att få ha så många att bry sig om att man inte ens räcker till? 🙏🏼
Våren närmar sig, och med det börjar media mata oss med dessa rubriker. Allt för att vi ska ”komma i form till sommaren”. Till att börja med så undrar jag: vilken form är det?
Men vi har många kroppspositiva influencer på sociala medier, och ärligt talat har jag själv en hel del problem med att känna mig bekväm i min egen kropp, så jag kommer inte att problematisera just det idag. Men! Min osäkerhet beror inte på min stomi, utan på en skadad självbild sedan barnsben.
Jag vet att många med stomi funderar mycket över sin ”bikinikropp”. Jag vet människor som slutat gå till badhuset med barnen, som undviker stranden och som i så fall aldrig badar, för att de skäms över sin stomi. De är rädda för att folk ska tycka de är äckliga, att alla ska titta och undra, att stomin ska börja läcka osv.
Men snälla, låt inte en så trivial sak som en stomi hindra er från stranden, badhuset eller vattnet. ❤️
Denna bild är från min första sommar som stomiopererad. Jag har som ni vet aldrig sett stomin som ett hinder, men det är såklart lättare sagt än gjort. Däremot finns det hjälp om du är osäker på att bära bikini!👙
Något jag upptäckte tidigt var att jag kände mig mer bekväm med trosor och byxor med hög midja. Därför investerade jag i ett par högmidjade bikinitrosor efter att denna bilden togs, helt enkelt eftersom jag inte gillade att trosorna klämde åt mitt på påsen. Fördelen idag är att det faktiskt är modernt med hög midja, och det finns därför massor av alternativ om man föredrar bikiniunderdelar med hög midja. Det är bara att googla! 🔎 Det finns också särskilda gördlar anpassade för stomi, dessa har jag nämnt i tidigare inlägg där jag pratar om underkläder. De funkar såklart även att bada i!
Trivs man inte i bikini kan man såklart använda baddräkt! 🩱 Jag har en sådan också som jag brukar använda när jag badar i badhus, helt enkelt för att jag känner mig mer bekväm med det. Då har jag påsen innanför baddräkten och den syns därför inte alls 🤷🏻♀️
Är man rädd för läckage kan man tejpa extra med Brava Elastisk tejp, men om du normalt inte lider av läckage törs jag nästan lova att plattan inte kommer lossna av att du badar någon timme. Det har åtminstone aldrig hänt mig. Däremot har jag alltid med mig några extra påsar för säkerhets skull, och byter alltid påse efter badet.
Men det jag allra helst vill trycka på i detta inlägg är: låt inte rädslan hindra dig! Vet ni hur man får en bikinikropp? Jo, man tar på en bikini på en kropp. 🤷🏻♀️ Vi ser alla olika ut, och våra ärr visar tecken på vår resa genom livet. Om någon frågar om påsen: ta det som ett perfekt tillfälle att utbilda! Jag upplever att det bara är barn som vågar fråga, och jag älskar det! Det ger mig möjlighet att förklara vad det är, och barn är faktiskt väldigt vettiga ☺️ När de fått svar på sin fråga så accepterar de det, sen går de vidare med sina liv! Förhoppningsvis kan de även informera sina nyfikna föräldrar på vad det är 😉
För att stärka just dig ytterligare i att våga visa sin stomi så har jag valt att ta med några bilder på andra människor med stomi som gått ut offentligt med sina bikinibilder ❤️ Tryck på bilden så kommer ni till källan!
De två sista bilderna är på Matilda Adrian som startat podden ”Livet med stomi” och som har en väldigt inspirerande blogg och Instagram där hon delar med sig om livet med stomi. Hon låter aldrig stomin hålla henne tillbaka, och hon har rest jorden runt efter att hon fick sin stomi! Otroligt inspirerande människa som jag varmt kan rekommendera er att kolla in 🥰
Jag får ibland frågan: ”Hur kan jag stötta någon med en kronisk sjukdom? Jag känner mig så hjälplös.Jag kan inte ta bort smärtan eller ge mer energi.” Det kan lätt bli så att man inte upplever att man kan göra något för någon som är kroniskt sjuk. Men faktum är att det finns massor du kan göra för att underlätta, minska personens stress och känsla av utanförskap.
Ta reda på mer om sjukdomen! Genom att ta reda på vad det innebär att leva med sjukdomen kan du lättare förstå personen, och därmed bli ett stöd som denne kan vända sig till.
Skriv ett sms och tala om att du tänker på personen! Ställ inga krav, inte ens på ett svar. Bara låt personen veta att du tänker på denne och att du finns där.
Erbjud dig att handla eller utföra något ärendeåt personen! Att orka ta sig ur sängen, klä på sig och åka till affären kan vara en enorm uppgift för någon som inte mår bra. Underlätta vardagen på ett enkelt sätt.
Bjud in dem till fester, kalas eller andra sammankomster även om du vet att de troligen inte kommer! Man vill inte bli exkluderad på grund av att man är sjuk, vilket det i förlängningen blir om man inte bjuds in för att man tackat nej så många gånger. Plötsligt händer det att energin infinner sig när man minst anar det! Och om man återigen avbokar, se till att tala om att det inte gör något. Skuld och dåligt samvete präglar ofta personens medvetande.
Ta inte deras beteende personligt! Att leva med kronisk smärta påverkar humöret och ibland orkar man inte hålla ihop. Personen är inte arg på dig, utan på sin kropp och hela situationen. Tyvärr kan det ibland gå ut över de som står en närmast.
Kritisera inte! Var stöttande och låt personen veta att du beundrar deras styrka. Och om man inte kan säga något snällt bör man vara tyst, sägs det…
Erbjud dig att svänga förbi med personens favoritsnacks! Det visar att du tänker på personen och vill göra dennes dag bättre. Det välkomnas alltid. Men kräv inte socialisering, utan erbjud dig bara att lämna av det. Om personen orkar kommer denne själv att bjuda in dig.
Var uppmärksam på tecken på allvarlig depression!Det är inte ovanligt att personer med kroniska sjukdomar blir deprimerade, och i vissa fall kan den bli livshotande. Var uppmärksam, och om du misstänker att din vän mår väldigt dåligt: fråga! Det är så oerhört viktigt att våga ställs frågan: ”funderar du på självmord? Behöver du professionell hjälp att ta dig ur den här depressionen?” Frågan kan aldrig trigga någon att begå självmord. Kom ihåg det.
Källa: Mindler.se
Det kanske verkar som om du bara ska ge och ge i er relation, utan att få något tillbaka. Men sanningen är att personen i fråga ger all energi denne kan uppbåda för att upprätthålla er relation på olika sätt. Ibland behövs det pauser, och det betyder inte att hen bryr sig mindre om dig. Det är bara att energin inte räcker till åt alla som behöver den, så ibland måste man prioritera. Och just den veckan eller månaden gick energin åt till annat. Försök att inte ta det personligt, för det är det inte. ❤️
Jag har varit singel i ganska många år nu. 7 år tror jag bestämt. Genom åren har jag emellanåt testat på olika dejtingappar, helt enkelt eftersom jag aldrig är någonstans där jag kan träffa någon och jag bor på en plats där utbudet är lite… begränsat 😅 Och då har jag sett några olika typer av bilder och bios som män använder som jag skulle vilja problematisera lite. Jag hade gärna diskuterat olika typer av kvinnor också, men jag har tyvärr inte så mycket erfarenhet av dem. Så feel free to enlighten me om du saknar nyansering 🤓
– beskriver sig själv som ”glad och rolig”, men ler inte på en enda bild: övertygande, verkligen!
– ”Är lyckligt gift men söker lite spänning vid sidan av”: är det verkligen beskrivningen av ett lyckligt äktenskap? Frågar åt en kompis.
– Bilder från gymmet och/eller i spegeln där han spänner sig i olika vinklar:jag respekterar absolut att man är stolt över sin egen kropp och det jobb man lagt ner på den. Men är det verkligen nödvändigt med 5 bilder på detta? Jag kan bara utgå från mig själv, och personligen hade jag hellre sett en bild på din sovrumsvägg.
– Bilder där han är tillsammans med andra människor, vilket resulterar i att du inte vet vem av dem som har kontot: Jag söker en dejt, inte knep och knåp.
– Bilder som är över 5-10 år gamla: Jag har alltså sett killar som jag såg för sju år sedan på samma app, som använder samma bilder som då. Jag menar, kom igen! Hur ska du förklara det när du och din matchning ses? Det kallas för falsk marknadsföring, och det är tamejfan straffbart.
– Fiskebilder/jaktbilder: Män imponeras av detta, inte kvinnor.
– Bilder på killen själv och ett/flera barn. Därefter står det i texten ”inte mitt barn”:vad är grejen med det här? Är det för att visa att man gillar barn? Att visa att andras barn tolererar en? Eller att man tolererar andras barn?
– ”Pappa på 50 %”:okej, jag fattar vad de menar. De har sitt barn på halvtid. Men jag fattar ändå inte vad de menar. Hur är man pappa på 50 %? Du är väl pappa på 100 % oavsett umgänge?!
– Bilder där man blöder, har bandage, gips eller ligger i en sjukhussäng: det här är nästan det konstigaste av allt, och mycket mer vanligt än man tror! Vad önskar man förmedla till sin eventuella matchning? Jag förstår verkligen inte, förklara gärna! 🤷🏻♀️
– En enda bild, och det är på en bil: behöver jag verkligen problematisera det här?
– ”Var ofta avbytare på fotbollen som liten, kan tänka mig att va avbytare till din satisfyer nu. Och precis som en satisfyer så suger jag, i sängen”: exakt citat från en användares bio, men långt ifrån första gången jag läser första meningen. Jag tänker bara låta det sjunka in.
Tack för mig. Om ni har en förklaring på något av detta får ni gärna kommentera det!
Man kan ju tro att 9 år med stomi skulle gjort mig klokare vad gäller mat- och dryckesintag – men icke 😅
Efter en helg med födelsedagsfirande i dagarna två med smörgåstårta, kaffe och öl så mår ju magen som jag förtjänar idag. Men ibland får det bara vara värt det 🤷🏻♀️
Fredag och lördag hade jag massor av besök och blev firad av så många fina vänner och familj, och idag har vi varit i Sunne Hundhall för lite träning med några andra hundentusiaster! Så himla roligt, och även om vi (Grabben och jag) är helt slut så är jag så nöjd med helgen. 🫶🏼
Grabben har idag fått testa på både balansboll och cavaletti, något vi definitivt ska fortsätta med! Vi körde dessutom lite följsamhet och nosework. Blev så sjukt peppad av att få träna lite inomhus så nu blir det definitivt fler bokningar framöver, med fokus på rallylydnad. Och perfekt med andra hundar i hallen som störningsmoment, han är så sjukt suverän när det kommer till den delen. Har man en köttbulle i handen är det inget annat som gäller 😂
På slutet fick han dock leka med Doris, 9 månader, som precis avslutat sitt första löp. Då var det slut på både hörsel och hjärna 😂 Tänk att alla manliga varelser är likadana ändå.. 🤭
Kvällen har avslutats med lite kvalitetstid med sonen och mys i soffan med Grabben.
En annan rolig grej är ju att VF varit här och intervjuat mig ang bloggen, något jag tycker är jättekul! Det ökar ju möjligheterna för fler att hitta hit, vilket i sin tur ökar möjligheten för mig att kunna hjälpa någon där ute. Vilket ju är hela syftet med denna blogg!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jäklar va vädret påverkar mig!
Har jag sagt hur vackert vi bor? 😍 Detta är precis bakom huset.
Igår jobbade jag hela dagen och fick tyvärr inte njuta av solen, men idag börjar jag inte jobba förrän senare så jag har både hunnit ta en promenad och sitta ute på baksidan. 🌞 Det gör så otroligt mycket att få börja dagen så, åtminstone för mig.
Igår var en väldigt tung dag där jag försökte finnas till för allt och alla – och sånt tar ut sin rätt har jag märkt. Jag var så slut så jag kräktes på kvällen. Trodde det skulle följa med idag också, men efter att ha sovit och fått lite frisk luft i solen så känner jag mig redo för ännu ett arbetspass!
Imorgon fyller jag år, så idag ska jag peppa smörgåstårta så blir det öppet hus hela helgen 🍰 Jag har inte velat fira min födelsedag nå större tidigare, men jag har insett att det faktiskt är värt att fira att man får bli ett år äldre! Inte alla får det ❤️ Och jag har slutat ta min hälsa för givet för länge sedan.
I övrigt kommer jag inte göra alls mycket på min födelsedag, min älskade syster och systerson kommer på lördag så då blir det familjemys till mellofinalen, och på söndag har vi bokat hundhallen i Sunne för träning 😁 Ska bli såå kul! Även om jag vet att jag kommer va helt slut på söndag kväll så är det värt det, för det fylls på med kärlek i hjärtat 🥰
Är det fler än jag som måste skriva listor om jag ska få något gjort om dagarna? Alltså, om det inte finns nedskrivet så finns det inte.
På jobbet måste jag alltid skriva listor på saker jag ska göra eller hämta om jag inte kan göra det direkt, för jag vet att inom en minut har jag blivit distraherad av något annat och tanken på det jag skulle göra är som bortblåst. Så jag måste skriva ner det – och det snabbt!
Idag är jag ledig, så då började jag skriva en lista redan igår på vad jag skulle göra på min lediga dag. Oftast blir det så mycket att jag kanske hinner en tredjedel av listan, men då ligger den kvar till andra dagar eller till nästa lediga dag när jag ska börja med en ny lista.
Jag skriver ner allt jag ska göra den dagen, dvs. ”gå ut med Grabben”, ”duscha”, ”hänga tvätt”, eftersom allt detta är sådant som tar energi. Och om dessa saker inte finns med på listan och jag är helt slut efter att ha gjort allt detta så har jag ändå inte bockat av en enda punkt. Så därför skriver jag in allt, så jag åtminstone kan känna lite välbehag över att jag gjort något under dagen.
Ibland kan jag också lägga till saker i efterhand på listan, oplanerade saker som tillkom under dagen men som ändå är genomförda, också för att känna mig duktig. Oj, jag fastnade visst i att sortera alla papper i ett skåp – skriver in det och bockar av det. 😂
Nu hade jag gjort ungefär en tredjedel av det som skulle göras idag, så nu unnade jag mig en liten vilopaus en stund. Då finns risken att inget mer blir gjort idag, men då får det vara så 🤷🏻♀️
Har du också listmani? Om inte, hur gör du för att minnas saker du ska göra?
Jag har haft lite fullt upp med att leva den senaste tiden, men så måste det få vara ibland.
Lite uppdatering kring mina tidigare symtom:
Jag har behandlats av kiropraktor några gånger då en låsning i bäckenet orsakat smärtor i ett knä, nu verkar det ha släppt men istället börjar det andra knät krångla. Så kanske får bli ännu en tur till kiropraktorn för att kolla upp detta. Jag har inte ringt vårdcentralen än då jag tycker att det gått tillbaka lite i övriga kroppen. Självklart behöver jag ringa ändå, jag måste bara komma över min prokrastineringsfas gällande detta.🤪
Jag upplever ett betydligt högre flöde i stomin än tidigare, något vi märkte redan på sjukhuset men som lugnade sig en period och nu är tillbaka. Under några veckor nu har jag nästan dagligen blivit uttorkad och fått hemsk huvudvärk efter att inte ha lyckats få i mig lika mycket vätska som jag förlorat.
Stomiflödet bör inte överstiga 1500 ml/dygn, eftersom detta ökar risken för uttorkning. Uttorkning kan i sin tur leda till akut och kronisk njursvikt. Anledningen till att man kan få ökat flöde i stomin är många, t.ex tunntarmsobstruktion (blockering i tunntarmen), buksepsis, aktiv inflammation i tarmen, utsättning av vissa läkemedel (t.ex. opiater), eller invärtes fistel.
Nu till något intressant: när jag kontaktade min mag- och tarmläkare ang dessa symtom (som är en följd av sjukdomen) så ombads jag kontakta vårdcentral ang. ledproblemen och min stomisköterska ang. det höga flödet. Hur rättfärdigar man att två olika läkare ska bedöma och behandla symtom på en sjukdom som en tredje läkare är specialist på? Hur kan det bli mer effektivt än att specialisten hanterar allt som faller under den sjukdomen? Jag är ärligt nyfiken. Om det behöver utredas av en annan specialist (exempelvis ang. ledproblemen) så bör det väl rimligtvis vara mer effektivt om min läkare skickar en remiss till denne?
Pratade med en kompis häromdagen som bor i Norge och har samma sjukdom. Hon har en läkare som hanterar allt kring sin Crohns, och en annan läkare som hanterar allt annat, inklusive hennes son. Detta måste ju innebära att läkaren får en betydligt bättre övergripande bild och därmed mer effektivt kan behandla olika symtom. Exempelvis fick hon en och samma medicin som hjälpte mot både inflammationen i tarmen och i lederna. Varför gör vi inte likadant i Sverige? 🤷🏻♀️
Med anledning av att jag fortfarande, även i mitt eget liv, upplever en oförståelse och ett ifrågasättande så tänker jag att vi tar det här en gång till.
Crohns sjukdom är en kronisk (livslång) sjukdom som kommer i skov.
Sjukdomen kan visa sig på många olika sätt, och triggas av en mängd olika faktorer.
Stress, både inre och yttre, är något som triggar sjukdomsutbrott. Detta finns det forskning på.
Det finns inga konstanta, allmängiltiga sätt att lindra eller behandla ett sjukdomsutbrott. Det kan skilja sig mellan individer och mellan olika skov hos samma individ.
Du kan ha bättre och sämre dagar, och du kan ha bättre och sämre delar av dagar. Ibland mår du toppen på förmiddagen, för att sedan vara sängliggande hela eftermiddagen – eller tvärtom.
Det finns ingen som vill må skit. Det finns ingen som skulle hitta på dessa symtom. Det finns därför ingen som helst anledning till att du ska ifrågasätta en person som beskriver att de mår dåligt.
Det är viktigt att en person med en osynlig sjukdom har en förstående omgivning. Att ständigt känna sig ifrågasatt och anklagas för att ”överdriva” eller ”fejka” orsakar bara mer inre stress, vilket (som ni kanske förstår) blir en ond nedåtgående spiral.
Även den mest positiva kan känna sig nedslående och besviken emellanåt. Det måste man få göra.
