Ber om ursäkt för dålig uppdatering på ett tag… Livet pågår liksom 🤷🏻‍♀️

Just nu känns det som om jag är överallt och ingenstans, vilket såklart resulterar i halvdant resultat överallt. Jag är en halvdålig mamma, kompis, kollega, matte, osv osv… Försöker hinna med allt och alla, vilket resulterar i att jag blir helt sinnesförvirrad. Häromdagen hittade jag min vattenkokare i kylskåpet 😂

I mitt hundägarskap försöker jag hinna med framförallt fysträning, men det blir definitivt alldeles för lite. Vi är snart inne i april, vilket innebär att det bara är lite drygt en månad kvar till Ambull-showen i Västerås. Då var planen att herr Grabben skulle vara vältrimmad och redo för både utställning och tävling. Just nu känns det väldigt långt bort. Men vi kommer såklart åka dit ändå, det får gå som det går. Det går inte riktigt smärtfritt. Grabben har haft ögoninflammation som vi fortfarande bråkar lite med, han är mycket bättre men vågar inte riktigt sluta med salvan än. Dessutom kom det ett nytt lass med snö lagom till att vägarna började bli gångbara, så nu är det slask överallt och hopplöst att gå på. På tisdag ska vi i alla fall till hundhallen igen och träna lite 😊

Jag tycker ändå att jag mår bra i magen. Självklart märks det direkt det blir stressigt runtomkring, jag har fortfarande ganska höga flöden och behöver dagligen äta dimor, men förutom det mår jag bra 😊

Framförallt har den senaste tiden fått mig att känna en sak: tacksamhet. Jag är så oerhört tacksam för att jag har så många fantastiska människor i mitt liv. De finns där för mig när jag behöver det, och jag får finnas för dem när de behöver det. Ibland faller det sig som så att alla behöver mig samtidigt, och jag försöker verkligen räcka till, men om du tycker att jag inte funnits där tillräckligt så handlar det absolut inte om att jag inte bryr mig eller vill, utan helt enkelt för att jag försöker prioritera ❤️ Men tänk vilken ynnest ändå, att få ha så många att bry sig om att man inte ens räcker till? 🙏🏼

Och tack för att just du läser 🥰