Som alla andra måste man ju summera året som gått trots allt. Om så bara för en själv. Har man uppnått det man önskat? Har man gjort allt man velat? Har man överlevt?

Kanske vi ska börja just där. Med att överleva. Jag är stolt över mig själv som överlevt ännu ett år. Som tagit mig igenom dessa 365 dagar utan att ge upp. Kanske har det känts som om jag bara velat ge upp vissa dagar. Men nu står jag ändå här, med tron och förhoppningen att 2024 ska ge allt det där som 2023 inte gjorde.

För det är ju ändå fördelen med att tiden går. Oavsett vad som händer, så kommer det en ny dag, en ny chans att göra det där som man inte hann/kunde/orkade/ville göra just idag.

Ett nytt år. Det osar så många möjligheter. Precis som alla andra av mina 32 levnadsår. Jag får en ny chans. Och om även detta kommande år skulle visa sig bli ett kämpigt år där drömmar och planer inte infrias, så kommer det ett nytt nästa år. Så länge jag överlever.

Mitt år började i stora drömmar. Jag skulle göra så mycket! Jag skulle åka på en riktig långvandring långt upp i Sverige, helst i flera dagar, med Grabben. Jag skulle renovera hemma. Jag skulle byta jobb och göra något jag verkligen brinner för. Jag skulle måla huset. Jag skulle ta med William på resor, visa honom nya platser. Jag skulle bilcampa så snart jag fick chansen. Jag skulle bli kär. Jag skulle tävla mer med Grabben. Jag skulle vara frisk.

Allt detta satte sjukdomen stopp för.

Men jag ger inte upp. Jag kommer att gå en långvandring i Norrland med Grabben. Vi ska se de fantastiska fjällvyerna ihop och det kommer att bli episkt när den dagen kommer. Jag ska måla huset, om så lite i taget. Jag ska renovera Williams sovrum, när ekonomin och orken finns. Det är ingen som tar allt detta ifrån mig, jag bara skjuter upp det lite. Och det är okej.

Det nya året tänker jag börja med att, i sakta mak, återgå till jobbet. Jag behöver verkligen den typen av rutiner för att må bra, för att få någon ordning på sömn och matintag. Sen ska jag ta en dag i taget. Mer än så kan man faktiskt inte göra. Det kommer att komma gupp på vägen, kanske t.o.m. höga berg att bestiga emellanåt. Men det tar vi när den dagen kommer.

Tills dess så räcker det faktiskt att bara överleva. Och det gäller även dig. Sätt en fot framför den andra, så kommer du framåt.

Är din enda bedrift att du har överlevt 2023? Jag är stolt över dig! Låt oss sakta vandra framåt tillsammans ❤️