Under årens lopp har jag gått på årliga kontroller hos min gastroläkare och allt utom ändtarmen har sett bra ut. I början av 2023 började jag uppleva mer problem än tidigare med den i form av smärtor och täta tömningar av blod och slem. När jag berättade för min läkare att jag under årens lopp tömde ändtarmen 5-6 gånger per dag höll han på att tappa hakan, det var nämligen mer normalt med 2-3 gånger i veckan. Ingen hade sagt det till mig och jag visste inte att det inte var normalt. Nu hade det dock ökat till 10-12 gånger per dag.

Jag fick göra endoskopi för att undersöka skicket på ändtarmen, och läkaren konstaterade att den behövde tas bort. Han sa att den är så kraftigt inflammerad att inget finns att göra, och risken att det utvecklas cancer i den ökar ju längre jag går med den sådär. Så det började planeras för en rektumamputation. Jag blev sjukskriven pga smärtorna och de täta tömningarna, och väntade på att maskineriet skulle börja rulla. Jag fick stå på höga doser kortison och smärtlindring under många månader. Steg 1 var magnetröntgen för att utesluta fistlar eller annat de riskerade att stöta på under operationen, och de behövde veta vad de skulle ha framför sig när det väl var dags. Men röntgen drog ut på tiden och månaderna gick, till slut lyckades jag få både kirurgen och röntgen att förstå att vi inte kunde vänta längre.

Röntgen såg bra ut och vi kunde ställa mig i kö för operation. Kirurgen var medveten om att vi inte kunde vänta för länge med tanke på att jag bara blev sämre och sämre, och till slut fick jag en tid för operation den 22 november. Jag firade ordentligt här hemma kan jag säga 😅 äntligen skulle jag få börja leva igen, efter att ha varit sjukskriven sedan februari.

Jag började planera och ordna med barn- och hundvakt inför operationen och utifrån vad jag läst mig till skulle jag behöva ligga inne i ungefär en vecka efter operationen. En vecka innan var jag på inskrivning där jag fick träffa både sköterska, kirurg och narkosläkare. Vi pratade igenom hur operationen skulle gå till och även hur det kunde se ut efteråt.

De skulle försöka genomföra en titthålsoperation för att skapa bättre förutsättningar för läkningen, men de misstänkte också att det skulle bli svårt med tanke på att jag var opererad tidigare. Jag kunde räkna med infektion i såret där bak, eftersom det sitter så dumt till så är det mer regel än undantag att det blir infekterat. Sen åkte jag hem och längtade som ett barn på julafton tills veckan därpå. Om jag bara hade vetat vad som väntade 😅